Sunday, October 25, 2009

Ett ar gar fort...
One whole year passed too quickly...

Och nu ar det dags att borja jobba igen. Tanken att vara ifran Layla imorgon en hel dag och sedan resten av veckan kanns inte kul men jag forsoker tanka positivt. Hon ar ju anda hemma med sin pappa och har det bra. Men man kan anda inte lata bli att kanna sig lite vilsen. Nu ar det dags for att lagga sig sa man kan ta sig upp nar klockan ringer. Kramar, Agneta

And now it is time to return to work. The thought of being parted from Layla for a whole day and then the rest of the week is painful but I am trying to think positively. She will be home having fun with daddy after all. But you can't help but to feel a little bit lost. I better go to bed to get some sleep to be ready for when the alarm goes off. Cheers, Agneta X

Ah mitt lilla knyte...
My little bundle of joy...
Nu ar hon ett litet storre knyte men lika askvard
Now she is a bigger bundle but just as lovable

2 comments:

Anette said...

Hejsan!
Jag vet allt för väl hur det känns när det är dags att vara i från sitt knyte och det käraste man har. Timmarna på jobbet känns långa och man bara längtar tills man får åka hem och snusa på sitt barn och tanka kärlek igen.
Men du och Layla är tuffa tjejer och ni kommer att klara det galant. Mysigt också för Greg att mys-pysa med sin lilla prinsessa hela dagarna. Nu blir det dom som kommer och möter dig när du kommer hem från jobbet,det är belöningen efter en låååång dag på jobbet.
Lycka till i morgon och kör försiktigt.
Många kramar till dig från din storasyster.

Renee said...

Good luck for your first day back at work Angie, I am sure everyone will be excited to see you. Look forward to hearing how house husband Greg goes, he will do a great job
x