Pass ansokan...grrr

Promenerade idag till posten i Keperra vilket tog 40 minuter eftersom jag annu inte far kora bil (i Australien tacker inte forsakrings bolaget om man har en olycka forran 6 veckor efter att man har fatt kejsarsnitt). Dar hade jag tankt fixa passfoto till Layla. For er som har varit har vet att det ar uppfor en stor del av vagen dit. Jag hade skyndat mig och gjort mig klar tidigt sa att vi inte skulle behova ga i solen nar den ar som starkast sa klockan 9 promenerade vi ivag. Det var svettigt varre att ta sig dig, speciellt nu nar flaset inte ar var det har varit. Men vad ska man gora. Svettig kom jag da fram till kassan dar den i vanligt fall supersura tanten stod. Idag var hon faktiskt trevlig men sa dock att 'de inte tar foton pa babisar for det ar sa svart'. Hon var hemskt ledsen. Jag forsokte forklara att jag minsann gatt dit for att ta kort sa kunde vi inte forsoka. Layla hade atit, sovit en liten stund och var vaken och alert. Men nej, tyvarr. Grrrr, det var bara att promenera till stationen och ta sig till Brookside. Dar pa fotoaffaren tog en jattegullig kvinna Laylas kort. Hon sag sa sot ut i sin galna professor frisyr och det var trixit att se till att bada oronen skulle synas och ogonen skulle vara oppna. Forhoppningsvis ar kortet vi tog ok och blir godkannt av posten dar man soker pass. Var granne maste skriva pa en del av passansokan och pa fotots baksida sa imorgon bar det av igen till Brookside for att antligen soka passet som vi sa val behover till var hemresa. Pust, ah vad jag langtar tills jag kan kora min fina underbara sota bil.

Kramar, Agneta